Göktyta

Välj språk:
Svenska Engelska

Göktyta.
© Ulf Risberg/N

Göktytan är en hackspett men en mycket udda sådan. Den kan inte hacka ur sitt eget bohål som andra spettar för den har för klen näbb. Den är därför hänvisad till att bo i gamla hål efter andra spettar eller i naturhål. Den går att få i holkar om dessa sätts ut i göktytans biotoper.

Göktytan är också den enda av spettarna som är flyttfågel. Den anländer i mitten av april och flyttar ganska snart efter häckningen söderut mot Afrika.

Göktytan är en mycket diskret fågel och många har aldrig sett den i naturen. Innan häckningen börjar kan man få höra deras revirrop som är mycket speciellt. Tryck på dessa länkar så får du höra hur den låter: ljudfil 1, ljudfil 2. Här finns också två filmsekvenser med ljud tagna av Stig Norell. Tryck på dessa länkar och titta på: film 1, film 2.

Göktytan har det besvärligt i vår natur. Sedan 1980-talet har antalet minskat till hälften och man uppskattar nu att antalet par i landet är
5 000 – 10 000. Detta är bara 1,5 – 3 par per kvadratmil i genomsnitt vilket är en mycket låg siffra. Göktytan är därför rödlistad i Sverige och klassad som missgynnad av Artdatabanken. I Strängnäs kommun där jag jobbar med göktytan är den överrepresenterad eftersom jag i år hade 26 häckningar i mina holkar.

Anledningen till göktytans problem tror vi är flera. Omställningen från det småskaliga jordbruket till stordrift har säkert påverkat göktytan negativt. Många hagmarker har växt igen därför att betet har upphört och därför har göktytans huvudföda de små tuvmyrorna försvunnit. En annan faktor som säkert påverkat göktytan är stordriften i skogen. Göktytan är beroende av lövskog liksom andra hackspettar och lövskogen minskar hela tiden på grund av att den inte är lönsam för skogsbolagen.

Våren 2002 fick jag en förfrågan från en forskare på Stockholms Universitet om jag ville vara med i den nystartade göktytegruppen. Jag visste knappast något om göktytan då, men svarade ändå ja till hans förfrågan.

Snabbt tillverkade jag 30 tytholkar som jag satte ut precis till göktytans häckning. Resultatet blev sämsta tänkbara, inte en enda häckning.

Till år 2003 hade jag lärt mej mer om göktytans önskemål om biotoper och nu blev resultatet 3 häckningar och 28 ringmärkta. Holkantalet var också uppe i 133 vilket naturligtvis bidrog en del. Från den dagen jag höll min första göktyta i handen blev den snabbt min favoritfågel. Göktytans försvarsmekanism att vrida på hals och huvud har fascinerat mej. Till och med ungarna har i tidig ålder denna mekanism.

Efter 8 år med göktytan har jag nu nästan 900 holkar till tytan och över
1 000 tytor har jag ringmärkt.

Göktyteholk.
© Erik Arbinger

Ett bra sätt för oss fågelvänner om vi vill hjälpa göktytan är att sätta ut holkar till dem. Jag har själv just nu 891 specialholkar till göktytan ute i lämpliga biotoper.

Materialspecifikation:
1 st framstycke 22 x 120 x 400
1 st bakstycke 22 x 120 x 400
1 st golv 22 x 120 x 125
2 st gavlar 22 x 170 x 400
1 st tak 22 x 170 x 250

Ingångshålet bör göras 35 mm i diameter. Fyll också holken med ca 3 cm spån eller mossa för tytan att lägga sina ägg i.

Vill du ha en fullständig byggbeskrivning på en göktyteholk så finns det en här - Holkritning.

För er som inte har möjlighet eller ork att göra en holk på egen hand finns alternativet att köpa holkar av mig - Köp göktyteholkar.

Alla mina göktyteholkar positionsmäter jag med GPS. Dessa positioner skickar jag sedan till SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala. De skall sedan göra biotopkörningar i sina kartprogram

Bålgeting och fluga Potamia littoralis.
© Erik Arbinger

Det är inte bara göktytan som använder tytholken. Talgoxe och nötväcka gillar också den här höga holken. Även vissa insekter dras till denna holk. Bålgetingen är en vanlig gäst och på bilden sitter den på vakt i det igenmurade ingångshålet. Den släpper inte in flugan som vill in och lägga sina ägg på holkens botten.

Flugan heter Potamia littoralis och hör till samma familj som vår vanliga husfluga. Potamia förekommer också i människans närhet men aldrig inne i våra bostäder; i stället bosätter den sig i bon av smådäggdjur och fåglar samt hos sociala steklar inklusive bålgeting. Larverna lever i avfallet på bottnen av bona. Under ett bålgetingbo blir det också oerhört grisigt, ett eldorado för fluglarver. Och fluglarverna är inte ensamma här utan har sällskap av allehanda andra rovdjur som lever på dem, till exempel den sällsynta stora bålgetingkortvingen Velleius dilatatus.
Den fluga som syns på bilden hade dubbel anledning att försöka ta sig in i holken, dels bålgetingboet och dels det övergivna göktyteboet därinne. Den gjorde upprepade försök att smyga in men portvakten höll den borta. Deltagare i göktyteprojektet i Skåne har berättat hur de sett flugan smita in trots vakten i ingången.

Göktyta sträcker ut tungan.
© Bruno Sundin

Göktytan är utrustad med en mycket lång tunga för att kunna komma åt myror, myrägg och annat ätbart.

Göktytan har av någon underlig anledning en väldigt hög andel okläckta ägg. År 2007 hade jag 245 lagda ägg och av dessa blev 57 okläckta. Ett bortfall på 23,3%. I häckningen på bilden är det ännu sämre. Av 11 lagda ägg blev det bara 1 unge.

1 göktyteunge och 10 rötägg.
© Erik Arbinger

Göktyteungar.
© Erik Arbinger

Nykläckta göktyteungar ligger alltid så här i en hög för att värma varandra.

I göktyteholken Marietorp 2 lades 16 göktyteägg år 2008. Detta är rekord för mej men säkert inte för göktytan.

16 göktyteägg.
© Erik Arbinger

Göktytehäckningar

Visa tidigare års sammanställningar.

Årsöversikt - Göktytedata

Tabell_ringmärkning

 

"Mysteriet på Edsala"

Edsala 14.
© Erik Arbinger

År 2004 började en göktytehistoria i min tytlokal Edsala. Lokalen innehåller 11 tytholkar och är en av mina bästa tytlokaler. Biotopen är lövskogsdungar med mycket taggbuskar, enbuskar, stenar, murken lövskog, ja det mesta finns här för att göktytan skall trivas. Till och med maten till tytan finns här i riklig mängd.

År 2004 häckade ett par tytor i holk Edsala 14. De ringmärktes och fick nr 3 503 333 och 3 503 357. De hade 11 ägg och fick 9 flygga ungar.

Edsala 25.
© Erik Arbinger

År 2005 när jag kommer in i området för första gången omkring 20 maj, träffar jag först på en holk med 2 tytägg som är trasiga. 100 meter därifrån i en annan holk finns 1 tytägg som också är trasigt. Vem är predatorn är min första tanke? Eller kan det vara så att tytorna själva gjort detta? En vecka senare går jag igenom området igen och hittar då ägg i två nya holkar, Edsala 25 och Edsala 27.

Edsala 27.
© Erik Arbinger

Alla dessa 4 holkar ligger väldigt nära varann. Minsta avståndet är 102 meter och största avståndet är 292 meter. När jag sen fångar de adulta visar det sig att i holk Edsala 25 häckar i år gamle bekantingen 3 507 357 från 2004 med ny partner som får nr
3 507 590. I Edsala 27 blir jag ganska förvånad när jag hittar 3 503 333 från 2004 nu med ny partner som får nr 3 513 806. Det har alltså skett en skilsmässa från förra året, men när och var? Kan fåglar vara arga på varann så intensivt så de sabbar häckningar för varandra? Efter detta kallar jag detta för "mysteriet på Edsala".

År 2006 fortsätter historien. I holk Edsala 18,5 häckar ett omärkt par som får nr
3 513 962 och 3 514 012.

Men i holk Edsala 11 händer det märkliga saker. Först fångar jag här 3 503 333 och två dagar senare 3 503 357. Paret från 2004 är återförenat! I år har de 11 ägg och 9 flygga ungar, precis som år 2004.

Nu undrar jag om jag får träffa dem igen nästa år?


Ja visst fick jag det! År 2007 träffar jag först 3 503 333 med 4 ägg men nu i ett nytt område, Lilla Harby ca 2,5 km från Edsala. 3 503 357 är kvar i Edsala och den träffar jag i slutet av ruvningen och återigen i ny holk. Båda får fram sina kullar, 6 st resp. 9 st flygga ungar. Deras partners är ringmärkta liksom deras ungar.

Jag ställer samma fråga om igen. Får jag träffa dem nästa år igen, de är båda 5K+ fåglar? Då är det dags för dem att flytta ihop igen. De bor ihop jämna år och har ny partner ojämna år!



Köp göktyteholkar – se under "Övrigt" eller klicka här.

Edsala 11.
© Erik Arbinger